Mupphuvud

Frukost? Nja, varma koppen iaf. Det stod på förpackningen att den skulle smaka broccoli och ost men jag tycker det mest smakar gammal tåbira.

Jag har en sån där dag när man är irriterad på allt idag. Igår så (laddade jag hem) lånade jag av en "kompis på internet" en massa musik som jag har blivit beroende av. Och vad hände när dom spelas upp efteråt? Halva jävla låten är borta för att det hackar så mycket!

På onsdag har jag prov också i samhällskunskap. Lokal- och globlekonomi. Pluggat? Inte ens öppnat boken. Orkar jag bry mig? Inte ett skit.

Kankse ska prata med läraren och säga att killen jag var ihop med i nästan två år blev kär i en annan. Jävla mansgris.

Jag säger som Sara. Fuck-fuckety-fuck.

Jag äter iallafall, inte lika mycket som vanligt men ändå.

Jag sitter inte ensam och dricker för mig själv, än. Tvingar inte heller någon annan att komma hit och dricka med mig så jag känner mig mindre misslyckad.

Jag gråter floder känns det som ibland. Som nu, och ni som känner mig vet att med tårar kommer fruktansvärt mycket näsblod som rinner ner i halsen som man tror att man kvävs. Eller spyr. Idag spydde jag inte.

Jag orkar inte saker. Disken står på bänken sen i måndags, hunden får inga jätte promenader, jag orkar inte plugga och jag orkar verkligen inte packa upp sakerna som jag har lyckats flytta ifrån lägenheten.

Jag gör ingenting om dagarna. Bokstavligt talat. Och jag tycker att jag mår ganska bra, tills han smsar.

Man ska sträva efter "perfektion" men man ska absolut inte uppnå det. För nejnej, då kommer hela landet-lagom och går till attack.

Jag säger nu inte att det här har råkat ut för mig, men jag vet att det är så här verkligheten ser ut. Vart man än tittar så är det tips om hur man ska kunna gå ner i vikt, förbättra sexlivet eller se yngre ut än vad man är. Vad hände med verkligheten och att man duger som man är?

Fine, man ska tänka på sin vikt men inte på ett sånt här sett. Jag har aldrig träffat en riktigt överviktig person, men säkert två tredjedelar av de personerna som man lär känna tycker att dom är det. Eller bara tycker allmänt att de är tjocka fastän de inte är det. Hur sjukt är inte det egentligen?

Det är samma med sex. Verkligeheten är inte som på film, eller som i porr heller för den delen. Så varför har alla denna prestationsångest?

Sanningen är att människan är ett djur och en av de mest grundläggande drifter vi har är sexdriften. Det betyder att alla vet hur man gör instiktivt. Sen kan vara bättre eller sämre, men alla kan ändå. Verkligheten är inte en film och man ska inte må dåligt bara för att den inte är precis som i filmen heller.

Det finns nog ingenting som är fulare än män och kvinnor som gör ansiktslyft eller använder botox. Bara för att man blir äldre och kroppen ändras så behöver man inte klä sig som en jävla påse nötter och sluta bry sig. Nej, man ska älska det. Man behöver inte klä sig som en gammal bull-momma så fort man passerar 50-strecket.

När jag blir äldre önskar jag att jag blir som min farmor. Hon tar hand om sig själv och ser snygg ut fast hon är pensionär. Helt jäkla underbart.