Måndag, tisdag, onsdag.

Nu var det länge sen igen. Och inte bara länge sen utan verkligen länge sen. Men det blir så ibland med livet antar jag. Man hamnar mitt uppe i annat och även om jag är en sådan person som har svårt att vara tyst så har jag inte riktigt hittat något speciellt att skriva om. Fören nu då förstås.
Och vad är det för intressant som har hänt i mitt liv då, kan man ju fråga sig. Det senaste är att jag har legat på sjukhus. Det började med att jag skulle göra ett allergitest mot acetylsalicylsyra (jäklarns vilket ord!) och det visade sig ju att jag var ganska så ordentligt allergisk mot det. Så en massa mediciner, dropp och lite adrenalin senare så fick en skakis liten tjej åka hem. Man skulle ju kunna tro att det var det men min kropp fick för sig att få ett rebound dagen efter. Så kvällen slutade på akuten med ännu mer mediciner och jag fick sova över natten på observationsavdelningen. Tydligen så är det ganska ovanligt med sånna där rebound-reaktioner, men det förvånar mig inte att det skulle hända mig. Varför inte liksom? Jag tror inte på att livet ger en mer än man klarar av och tydligen så klarar jag av en jädrans massa grejer.
Det enda kruxet var att jag skulle träffa specialist doktorn igår innan jag fick gå hem, men hon var upptagen med annat fram till kl 15 vilket betydde en hel dag extra på sjukan för mig. Men det var bra ändå för efter frukosten så började det igen. Nässelutslag, kliande, känslan av att ha feber.. Inte det roligaste och jag fick ännu mer medicin. Slutsatsen av alla mediciner och allt som hände gjorde att jag sov hela dagen, det var också det enda sättet att kunna kontrollera kliandet. För er som inte har upplevt att det kliar på ens kropp så mycket som det gjorde förstår inte. Inget illa menat, men jag kliade mig så jag blödde i sömnen och det går inte att förklara känslan av att vilja slita av sig huden för att det aldrig slutar.
Men en släng mediciner till och ett recept på lite anti-histamin och jag fick åka hem.
Natten som var nu har däremot varit konstig. Jag har sovit sådär, vilket ändå är ganska förståligt, men vaknade flera gånger utan att veta var jag var och kuta till toan i tron om att jag hade fått mens och hela sängen var blodig. Var det så? Nej. Men jag hoppas att allt blir som vanligt igen nu snart. När veckan är över så behöver jag inte äta varken mer kortison eller anti-histamin och kan börja mitt liv som vanligt igen. Bara att nu vet jag att jag inte ska äta acitylsalicysyra. För detta är inte ett äventyr som jag gärna ger mig ut på igen.

RSS 2.0