Jag tror inte att jag kan förklara hur jag känner mig.
Jag äter iallafall, inte lika mycket som vanligt men ändå.
Jag sitter inte ensam och dricker för mig själv, än. Tvingar inte heller någon annan att komma hit och dricka med mig så jag känner mig mindre misslyckad.
Jag gråter floder känns det som ibland. Som nu, och ni som känner mig vet att med tårar kommer fruktansvärt mycket näsblod som rinner ner i halsen som man tror att man kvävs. Eller spyr. Idag spydde jag inte.
Jag orkar inte saker. Disken står på bänken sen i måndags, hunden får inga jätte promenader, jag orkar inte plugga och jag orkar verkligen inte packa upp sakerna som jag har lyckats flytta ifrån lägenheten.
Jag gör ingenting om dagarna. Bokstavligt talat. Och jag tycker att jag mår ganska bra, tills han smsar.
Då dör jag om och om igen.
Kommentarer
Trackback
