Mupphuvud

Det är något fel på mig. Jag kan inte komma upp på morgonen om jag sover ensam. Jag hatar det. Meeeen, jag kunde mest om preventivmedel i hela skolan på temadagen om sex idag så jag vann ett paket kondomer, TJOHO!!!! Kul att man är bra på något! xD


Pusshai!

Ojojoj, det är en stor dag idag. Jim fyller år. Vid frukosten imorse sa han lite blygt: jag är 18.. Och jag har aldrig sett honom så förvånad som då! Så, jag tänkte att jag ägna detta lilla inlägget om honom. Och jag äger inte en enda fin bild på honom men jag har en som jag tycker är söt på oss tillsammans så den får duga. Älskar dig, stora pojken min.

Jag känner mig bara förvirrad just nu, och varför vet jag inte. Jag vet att jag brukar känna så typ jämt, emn det irriterar mig ändå. Allting känns bara så jobbigt och meningslöst, jag känner mig bara jobbig och meningslös. Och om du frågar mig varför vet jag inte om jag kommer kunna svara på det. Det jag gör känns bara ouppskattat och jag vet inte om jag bara borde ge upp och låta allting vara, men om jag gör det så kommer jag väl få skit för det med.
Jag vet ine varför jag känner så här, är det för att jag är 16 år och typ världens största skitunge? Eller är jag psykiskt störd och någonting har sligit slint i min hjärna? Helt ärligt önskar jag att jag visst så jag kunde göra någonting åt det. Men jag vet inte och det gör mig bara ännu mer nere. Fan mig.

Är man typ världens bästa flickvän eller vad? Tre presenter har han fått. TRE! Och han har inte ends fyllt än! Asså, jag borde ju få nobelpriset, eller en grammy eller goldenglobe eller något. (Lite stolt kanske..?)

Och nu sitter han och klagar på min fläskhaka. Dummadumma pojke ;)

Vi är sams nu iallafall. Eller, jag orkade inte vara sur mer efter att vi hade pratat om det och efter en massa tröst-choklad. Så nu sitter jag här, ensam på mitt rum med musik i öronen och väntar på att han ska komma hem från skoterkursen som han är på.
Efter skolan idag så åkte vi in till stan, jag och han, och handlade hans födelsedagspresent. Ett par mjukisbyxor, eftersom att pojken inte ägde några! Fy skäms på honom.. Han fyller inte år förens på tisdag men jag vet inte om vi kommer ses så mycket då.. Hela 18 år blir lilla pojken min.. (Och när vi ändå var inne i stan så råkade vi gå in på GinaTricot och köpa ett par jeansleggings och en tröja. Men jag bara råkade, lovar) Det känns ganska tryggt att han inte läser här i sånna här tillfällen, då jag kan skriva så här: Jag (och kanske mami, please?) ska baka prinsesstårta till honom. Eller prinstårta? Hm, hur blir det om det är till en kille..?
Och imorgon har vi varit tillsammans 2 månader! Woho, status till oss!

Ajaa.. nu ska man väl gå ner till mami och papi. Pösshai!

(Siggi, du är numera heeeeeeeeela min bakgrundsbild på min dator. Saknar dig enormt gummsis!)

Jag mår inte bra. Bråk med Jim, förkyld, träffat folk jag inte gillar, blivit sur på folk hit och dit och bara bläää.. Jag vet att han inte läser här, jag vet inte ens om han vet att det existerar, men Jim, jag orkar inte vara sur längre. Jag är sur men jag vill inte, orkar inte vara sur på dig. Du sa att jag inte kunde men det jag jag ju uppenbarligen. Vad var det jag sa.. Fan.

Att skolan kan vara så rolig, jag skrattade så jag grät och blödde näsblod och allt för lite prat om att vi ska ha en scary movie-kväll med brudarna.
Jim och jag har inte så stor möjlighet att ses nu eftersom att han jobbar på skolan men vi fick säkert 10 minuter ensamma att prata och pussas i soffan på övervåningen och att tiden kan kännas så lång men ändå så kort är konstigt.

Jag är helt slut efter allt skrattande idag så nu är det godnattpuss för mig!

Även om ni inte trodde det så är jag mästaren på att köra volvo på isbana. Älsklingen sa tillochmed att jag var mäktig, flera gånger! (Och det är typ den högsta komplimangen man kan få av den pojken så jag är gaaaanska nöjd!) Hoppas apå attfå åka ut och köra nästa helg med när Jim är på skoterkurs och missar hela det roliga. Synd för han! (Moahahhahahaha!)

Jag kan inte sova. Huvudvärk, mensvärk och jag är rädd. Rädd för mörkret och mina mardrömmar som gömmer sig där. Någon som känner en exorcist? Eller vet hur man blir av med dem?

Jag har ingen inspiration kvar. Och även om man ska svkriva om världens eklaste, minsta lilla småsaker så behöver man inspiration och det är just det jag inte har längre.
Jag mår bara skit, invändigt och utvändigt. Har fått något jäkla förkylning som gör att jag inte kan sluta hosta och snora vilket gör att min olycka på insidan inte blir bättre. Och varför jag inte är glad där vet jag inte riktigt, jag bara inte är det utan att kunna sätta fingret på det. Och jag har ingen att prata med för jag har ju inget att säga om det och när skulle försöka prata med Jim om det, blev han bara sur för han tycker det är onödigt att vara sur och ledsen om man inte ens vet varför. Men jag kan ju inte förneka mina känslor, jag kan inte trycka ner dom för på något sätt så kommer de komma upp till ytan i slutändan och då kommer det slå till hårt, hårdare än vad jag vet om jag kna klara av. Men jag kan inte säga det till honom, det är så svårt att prata med honom face to face för jag vill ju inte trycka ner honom med mitt heller.. Och att jag inte ens kan det göra inte min olycka bättre direkt.

Och jag har så dåligt samvete för mina kompisar i skolan. Jag gillar dem verkligen, men jag tror inte att dom gillar mig för att jag gjorde det mest idiotiska jag kunde. Jag kunde inte välja, jag kan fortfarande inte välja mellan dem och Jim. Jag vill ju vara med honom precis som jag vill vara med dem och om jag bara är med Jim och sen gör vi slut, vem har jag då? Ingen. Jag vill inte ha ingen. Ibland kan jag känna att jag har blivit bättre och är med dem mera och ibland är det bara skit och jag är världens sämsta. Det jag gjorde är ju inte det man förlåter i första taget och jag fattar väl att det är svårt för dem att ens fundera på att lita och vara med mig men jag vill det så gärna. Jag vill också ha en bästa vän, men jag är bara som femte hjulet. Hade jag fått göra allting igen hade jag gjort det annorlunda, men det går inte att ändra på de misstag man har gjort. Jag vet att de inte ens bryr sig längre för det pågick för länge, de har gått vidare men jag vill göra allt jag kan för att få känna gemenskap. Jag hoppas att ni läser det här, så ni vet. Förlåt.

Det enda som gör mig glad just nu i denna helvetes mensvärk är att Jim glömde en jättestor tröja här som luktar honom och i mina ögon är heeeeeelt lagom till mig! :)

Själv har man ju sovmorgon till klockan 12.20 imorn men måste ta bussen in vid 08.50 för det går ingen annan. Så jag och Hanna (och Sandra när hon vaknar) ska in och titta skor i staden. Roligtroligt! Nu blir det sängen för mig, herrå!

Jim kom hit igår, egenetligen skulle han inte varit här förens vid två tiden för han missade första bussen men snällasnälla pappa hämtade :) Igår var jätte mysigt för vi hade inte setts på två veckor, om inte mer. Vickan och hennes killa Pipen (fråga mig inte varför, jag fattar inte heller varför han heter så..) kom och vi såg på Dunderklumpen och 7 mummies, vilket var typ världens sästa film. Dåliga skådespelara och allt sånt! Blä på den!

Jag vet att det är brist på bilder i denna blogg så jag kollade igenom mina från mina semestrar och hittade några fina, och andra mindre fina, jag tänkte dela med mig. Förklaraing kanske är behövlig. Så från vänster: kaktusen är fotad utanför min faster Sara och Uffes hus i Arizona, kamelen var lite trött i Egypten, blomman hittade jag när vi skulle gå och handla i Thailand, spökapan var också från Thailand men då var vi på ett naturreservat, stearna med vattnet var från när Siggi var här i somras och vi cyklade ne mil för att köpa Loka men kom hem utan, draksfisken var i vårat badvatten varje kväll i Egypten tills en dag när jag snorklade då det var tre framför mina ögon i vattnet. Det var läskigt! Och den sista bilden är Grand Canyon som jag och farmor besökte i samma veva som vi var hos Sara och Uffe. Där har ni. Pöss!

Jag har märkt att sen jag har gått upp (jag vet typ ett ynka kilo men ändå!) så sitter mina kläder bättre! Så om jag går upp mer, kommer dom sitta bättre då eller kommer dom bli för små? Jag kommer bli glad oavsett! Kanske man borde börja träna och göra något åt dessa spagetti-armar man har som sladdrar runt från ens axlar också. Menmen det skjuter vi upp på schemat, nu är det viktigare saker på gång. Snart är det middag! Wiho!

Här sitter jag, snorig och ganska allmänt sjuk-ful i min fina pyamas och lyssnar på glad musik i hopp om att jag ska bli på bättre humör av det.. Hur det går däremot vet jag inte riktigt. Jag tänkte att om jag klär på mig lite roliga kläder och går något åt min lugg som tyckte att det var kul att stå rätt ut så jag ser ut som pippi idag så kankse jag mår iaf liite bättre.
Sen när jag väl har gjort det där ska ju alla kläderna av igen och jag ska kankse köra lite skoter, men hur det blir med det vet jag inte än för jag kan inte köra ensam för jag hittar ju inte! Så jag kan bara köra om jag lyckas lura med mig någon mer. Det är lite surt för det skulle vara skönt att få köra själv..

Jag känner mig så konstig. Igår när jag kom hem så fick jag samma känsla som man har när man har feber och snorig och bara seg i hela kroppen. Så jag tryckte i mig två alvedon och hoppade i säng och fick frossa som jag har kämpat med hela natten men nu har den gått över. Jag har ingen ork, ingen matlust, ingenting. Men jag har nu lyckats trycka i mig en skål nudlar ocg det är väl bättre än inget.

Jag är så trött på min näsa. Den bara blöder hela tiden. På nyårsafton så blödde jag något sjukt och nu tyckte den att det var dags igen. Det har blivit bättre sen jag började äta min järn-piller mera regelbundet, men det är fortfarande där bara inte på en daglig nivå. Och att det är mer än -20 grader ute gör det inte bättre. Fasiken.