Mupphuvud

Torsdags. Först hade vi det jättemysigt, jag och Jonas cyklade upp till Turistbyrån medans Annelie och Martin gick dit med hundarna och där åt vi glass och träffade Anton. Det var en sån där helt solig och varm dag och vi bara hade det jättetrevligt. Sen cyklade vi hem men vi hann inte komma så långt..

Jonas hade kommit före mig så han väntade vid vägkanten. Jag råkade cykla där det var lite grusigt så det svajjade till och jag tittade ner. När jag tittade upp sen igen så var Jonas med sin cykel där och jag hann inte bromsa så jag cyklade in i honom och trillade av cykeln. Flög med ansiktet före i asfalten och krossade min egen vänsterarm. Sen kom smärtan. Det gjorde så ont att jag trodde att min arm hade lossnat och låg någon annanstans. Jag var helt säker på att mitt knä satt vridet ur led och mitt huvud gjorde så ont att jag inte kunde tänka. Snälla människor stannade och hjälpte mig medans Jonas ringde pappa som körde oss till sjukstugan där jag blev omplåstrad och fick sy ett stygn i huvudet. Min arm är inte bruten men jag kan inte röra den så mycket och det krampar i den ibland. Min vänstra ansiktshalva känns som om den är lika stor som en fotboll. Jag har svårt att gå för att jag landade och skrapade upp mitt högra knä som redan inte är helt friskt och min vänstra höft gör ont och det har blivit ett blå märke på magen så det gör ont när man skrattar.
Jag ska få ta bort stygnet på onsdag iallafall. Idag är första dagen sen i onsdags som jag har kunnat knäppa knappen på mina egna byxor själv, idag kan jag äta med besticken i rätt händer för nu når jag mitt eget ansikte med vänsterhanden. Och så har jag udda strumpor.

 

Tjo-fucking-ho.