...
Jag mår bara skit, invändigt och utvändigt. Har fått något jäkla förkylning som gör att jag inte kan sluta hosta och snora vilket gör att min olycka på insidan inte blir bättre. Och varför jag inte är glad där vet jag inte riktigt, jag bara inte är det utan att kunna sätta fingret på det. Och jag har ingen att prata med för jag har ju inget att säga om det och när skulle försöka prata med Jim om det, blev han bara sur för han tycker det är onödigt att vara sur och ledsen om man inte ens vet varför. Men jag kan ju inte förneka mina känslor, jag kan inte trycka ner dom för på något sätt så kommer de komma upp till ytan i slutändan och då kommer det slå till hårt, hårdare än vad jag vet om jag kna klara av. Men jag kan inte säga det till honom, det är så svårt att prata med honom face to face för jag vill ju inte trycka ner honom med mitt heller.. Och att jag inte ens kan det göra inte min olycka bättre direkt.
Och jag har så dåligt samvete för mina kompisar i skolan. Jag gillar dem verkligen, men jag tror inte att dom gillar mig för att jag gjorde det mest idiotiska jag kunde. Jag kunde inte välja, jag kan fortfarande inte välja mellan dem och Jim. Jag vill ju vara med honom precis som jag vill vara med dem och om jag bara är med Jim och sen gör vi slut, vem har jag då? Ingen. Jag vill inte ha ingen. Ibland kan jag känna att jag har blivit bättre och är med dem mera och ibland är det bara skit och jag är världens sämsta. Det jag gjorde är ju inte det man förlåter i första taget och jag fattar väl att det är svårt för dem att ens fundera på att lita och vara med mig men jag vill det så gärna. Jag vill också ha en bästa vän, men jag är bara som femte hjulet. Hade jag fått göra allting igen hade jag gjort det annorlunda, men det går inte att ändra på de misstag man har gjort. Jag vet att de inte ens bryr sig längre för det pågick för länge, de har gått vidare men jag vill göra allt jag kan för att få känna gemenskap. Jag hoppas att ni läser det här, så ni vet. Förlåt.
1. Du kan ALLTID ringa mig, om jag inte svarar sååå, ring igen!! (Och du vet att jag alltid svarar om jag kan)
2. Jag har knappt några som jag kan vara med här ute längre sen duvet det där med maria och madde hände...
Men liksom, jag lider inte av det. Jag har annat att göra. Helst skulle jag vilja att du fortfarande bodde här så att jag kunde vara med dig. men liksom, när jag var med Ludde så gjorde det ju mig ingenting att jag inte hade någon att vara med, särskilt inte eftersom att jag aldrig var med någon på fritiden innan dess... Så nu känner jag mig nästan lite ensam här eftersom jag ju har vant mig vid att vara med Ludde... Men jag ångrar inget för det. Jag vet att jag kan vara med Grahn och andra människor när som helst. Liksom, om de är dina vänner på riktigt så förstår dom. Och det vet du också. + att jag kunde säga allt sånt där till Ludde, och jag tror att om du slutar vara rädd för att du ska dra ner Jim i allt också så kmr du kunna säga till honom också, om du nu också kan göra klart för honom att det här är seriöst och du inte mår nå bra! För om han inte pallar så tror jag nog att han säger till, annars får du säga innan du berättar att han säger till om han inte vill höra mer.
För han vill antagligen bara dig väl och vill nog absolut inte att du ska må dåligt. Come on liksom, han är ju tillsammans med dig, klart han inte vill det! Och om du inte kan prata med honom alls om sånt så kan det ju vara för att han är en sån person, men då får det vara så. Jag tycker ändå att du borde göra klart för honom hur du känner, även fast du inte vet vrf du känner så osv.
+ att, fine du vill säkert vara med Jim JÄMT, det ville jag med Ludde också. Men du lär nog märka att det inte kommer hålla i längden... Du mpste ju ändå vänja dig vid att vara ifrån honom, och visst. Jag vte inte vad som hänt, när jag vet det så kommer jag kanske inte alls säga såhär men... Ni går i samma skola och så, men ni måste ju inte vara med varann jämt, eller hur?
Det låter kanske hårt och så men jag vill inte att du ska må dåligt, så du får gärna svara eller ringa sen om du kan :)
Puss sötsate, jag är i alla fall (och kommer vara så länge det går) din bästa vän! Iaf ur min synvinkel;P <33
Jag tror du verkligen missupfattat allt, ingen är sur på dig, vad ber du om förlåtelse för? Till oss? JAG tycker de e sandra du ska be om ursäkt till, inte alla ... Du umgicks med henne på ett annat sätt före oss.. SLuta oroadig, vi gillar dej och vill att du ska vara med oss, och ingen blir sur om du ätet lunch med JIM? ... PUSSSS frida<3
