Förlovad
Morgonen den 29e juli, flygplatsen på Frösön. Det var bara vi och kanske tio personer till men i min värld var det romantiskt ändå. Det var inte som i filmerna när alla applåderar när tjejen säger ja men det bryr jag mig inte om. Jag var mer än nöjd ändå. Han ställde ner väskan och tog fram en ask med ringar i och frågade om jag ville förlova mig med honom. Jag tror inte ens att han hann prata klart innan jag slängde mig fram och kramade honom och sa ja.
Ni kanske inte förstår hur både han och jag kan vara så säkra på att det här är rätt, men det är det. Jag känner det. Ni kanske tycker att det har gått för fort fram, men hur fort är för fort då? Hur länge måste man vänta när man har vetat från allra första början? Och varför ska man alltid göra allting på "det rätta sättet" hela tiden? Vem sa att det var rätt?
Att vi är lyckligast när vi är med varandra är väl det enda som räknas ändå i slutändan. För det är så det är.
Ni kanske inte förstår hur både han och jag kan vara så säkra på att det här är rätt, men det är det. Jag känner det. Ni kanske tycker att det har gått för fort fram, men hur fort är för fort då? Hur länge måste man vänta när man har vetat från allra första början? Och varför ska man alltid göra allting på "det rätta sättet" hela tiden? Vem sa att det var rätt?
Att vi är lyckligast när vi är med varandra är väl det enda som räknas ändå i slutändan. För det är så det är.
Kommentarer
Postat av: faster sara
Jo, det ar det viktigaste.
Trackback
