Mupphuvud

Jag blir så irriterad! Jag har precis suttit och läst typ Kissies och Dessies blogg (för har man nå roligare för sig än att sitta och skratta för sig själv åt dessa patetiska varelser?) och denna jävla viktfixering är helt galen! En hade bokstavligt skrivit att "vara smal-det viktigaste i livet! Vem vill väga 70 kilo liksom?" 70KG ÄR INTE MYCKET! Det som folk måste fatta är att det inte är vikten som spelar någon roll utan det är ens hälsa, hur man mår, bmi och hur man mår psykiskt som är viktigt. Och om man är fixerad vid sin vikt så mår man inte bra psykiskt och då faller hela ens värld samman.
Jag kollade mitt bmi för några dagar sen och det var runt 17-18. Man ska ha 20-25 för att vara "frisk". Vet ni vad detta betyder? Jag är underviktig. Och jag har ändå gått upp 2kg sen skolan började och innan året är slut vill jag ha kommit över 50-strecket. Jag förstår denna otroliga besatthet vid att vara smal och se snygg ut och blablablabla.. Men det dom inte inser är att det inte är snyggt att se ut som en jävla plastdockaoch trycka upp tuttarna till nyckelbenen, för det kommer ändå bara resultera i att dom hänger nere vid knäna när dom blir äldre.  Är det värt det, för att killarna ska stirra på dom och tycka att man duger? Jag tycker inte det. Jag har bestämt mig för att satsa på att vara bara jag och ingen annan istället. Vara ärlig och skita i vad andra tycker och fokusera på min egen lycka och de människor som beyder något för mig är det enda viktiga just nu. Och mat. Matmatmatmat! It's like my mama always said (ja, jag citerar Forrest Gump); äta bör man annars dör man!
Lär er det någon gång för sjuttsingen!!