Mupphuvud

Trots att jag har det ganska bra just nu när jag sitter ute i solen och myser så har jag ändå den där klumpen i magen som jag får när jag blir förvirrad. Jag måste ringa någon och prata men det finns ju ingen man kan ringa! Alla går ju i skolan nu förutom jag.. Jag måste prata med Siggi, mitt ljus i mörkret, jag måste få hjälp med att rensa huvudet från allt kaos. Jag klarar inte av att känna så här så mycket längre, paniken bara stiger. Vad ska jag göra? Jag vet ju inte ens vad jag känner längre.. Allt gör mig bara mer och mer förvirrad och desto mer jag försöker lösa det i mitt eget huvud desto mer komplicerat blir det. Jag vet inte hur jag ska göra, jag vill ju bara vara lycklig men uppenbarligen så går inte det, inte än.
Jag vill radera alla mina minnen, men ändå inte. Varför ska livet vara så svårt?