Mupphuvud

Häromdan så läste jag ut en bok som heter 14 år till salu, och enda sen dess har den suttit fast i mitt huvud och jag tro inte att jag någonsin kommer att sluta tänka på den. Den handlade om en tjej på 14 år som blir våldtagen på väg hem från stallet av en kille hon känner. Och efteråt så har hon så mycket skuldkänslor så hon kan inte berätta för någon om det, inte ens sin bästa vän Jenny. Och en dag när hon och Jenny sitter vid gungorna, som dom alltid gör så håller Jenny på och klagar över hur dom inte har pengar och så får hon väl någon sorts snilleblixt (?) och säger, vi horar. Jag tror engentligen ointe att någon av dom vet om hon är seriös eller inte men på nått sätt så triggar dom igång varandra och blir typ medlem på nån sån sida och hittar där en kille som ger dom 500 kr var om han får vara med dom var för sig. Jenny är först men hon säger att det inte riktigt gick, han fick inte in den. Och när det är Tessans (tjejen boken handlar om) tur så försöker hon på nått sätt att blockera vad som händer och tänker bara på hennes häst Långstrump i stallet. Jenny och Tessan bestämmer sen träff med nästa man och efter det så säger bara Jenny, aldrig mer. Men för Tessan har det blivit som ett beroende nästan, Hon känner sig ju bara meningslös och så efter våldtäkten och nu känner hon det som att hora är det enda hon duger till, det enda hon är bra på. Så hon fortsätter utan Jenny, och utan att Jenny vet om något. Men hon lyckas träffa en hel del skumma typer som slåss, och hon blir våldtagen flera gånger om men både glagar och glasflaskor. När hon flyttar till Piteå från Västerås så tror hon att allting ska ta slut och allt ska bli bra och att hennes storasysters pojkvän ska sluta förfölja, slå, hota och våldta henne. Men saker blir bara värre och hon får efter ett tag kontakt med en psykolog och soc. Och efter fosterfamiljer och polisanmälningar så blir hon sakta frisk igen.
Grymt obehaglig och bra bok! Det värsta är att det är en helt sann historia och den fick mig nog både att må dåligt och bra. Jag satt som fastklistrad fast med gråten i halsen.







På tal om nått helt annat så åker ju Sara, Uffe och barnen hem imorgon! Det är lika jobbigt varje gång, men jag ska komma och hälsa på, jag lovar och svär!! Jag kommer sakna ihjäl mig!

PussPuss!